månadsarkiv: maj 2010

Kommentarer

Men varför har det blivit sämre, Lennart?

1 kommentar

När Sveriges kommuner och landsting (SKL), rankar kommunerna efter resultaten i grundskolan hamnar Örebro på 244:e plats. Det är ju inte så bra.

Ansvarig politiker för skolan heter Lennart Bondeson. Han är kristdemokrat. Han inser också att resultatet inte är så bra. Så här kommenterar han det: ”Det är inget bra resultat naturligtvis. Vi vet att Örebro ligger lågt och har gjort det under flera år”. Hans lösning på problemet är att fortsätta det arbete han och hans högerkollegor drivit sedan 2006.

Det finns ett litet problem med det. Lennarts metoder och politik för skolan har lett till sämre resultat, större klyftor och missnöjda föräldrar och lärare. Det har blivit sämre under Lennart Bondesons ledning. Han och hans kollegor är ansvariga för en politik som lett till att de som tidigare hade det svårt i skolan har fått det svårare, att skolor har lagts ner utan vare sig information eller dialog och att färre elever lämnar skolan med godkända resultat.

Jag säger som Carl Bildt en gång sa: ”Detta är ett misslyckande. Och ett misslyckande ska kallas ett misslyckande.”

Jo, förresten. Den högerkoalition som styr Örebro nu tycker att verksamheten bör klara sig med mindre pengar. De hävdar envist att Örebro kommun inte behöver mer pengar; att skola, förskola och äldrevård inte behöver mer resurser. Med andra ord: enligt dem är inte problemet för lite pengar. Då återstår en faktor: ledarskapet. Och i och för sig har de ju en poäng där; ledarskapet i Örebro kommun har inte skött sig. Det är därför Örebro behöver en ny färdriktning den 19:e september. Jag kan inte vänta.

Kommentarer

Som om 30 hemliga miljoner inte vore nog

1 kommentar

[REV] Igår avslöjade Sveriges Radio att den borgerliga NWT-koncernen (som bland annat äger Karlskoga Tidning) ger en automatisk rabatt på 50% till de borgerliga partierna när de annonserar. Några miljoner i minskade intäkter tycks inte bekymra företagsledningen på NWT-koncernen. Att dagens högerregering får fortsätta öka klyftorna anses tydligen vara värt rätt mycket pengar.

I sak borde väl inte detta förvåna så mycket. Att NWT-koncernen, liksom många andra tidningskoncerner, sympatiserar med den politiska högern är inget nytt. Egenintresset ljuger ju aldrig: koncernledningen har gissningsvis tjänat rätt mycket på högerregeringens skattesänkningar på lånade pengar (som ju i första hand gett de rikaste tjockare plånböcker).

Men nyheten borde ändå leda prenumerantflykt och att andra annonsörer reagerar får man väl hoppas på. Och i rimlighetens namn borde det väckt en hel del reaktioner från andra medier: att andra tidningar skulle ta ställning mot denna propagandarabatt. Men icke. Som Sandro Wennberg påpekar är det inte första gången moderaterna gynnas av märkliga annonsaffärer.

När jag sökte fick jag ytterst få träffar: det är inte många medier som har återgett nyheten, trots att den rimligen borde vara intressant såväl principiellt som rent praktiskt. Jag hittade notiser i GP, DagensPS, Dagens Media, Medievärlden och Journalisten. Jag kan självklart inte vara säker på att sökningen visar allt: det kan finnas notiser i papperstidningarna. Jag kan dock konstatera att NA valde att inte uppmärksamma nyheten. Vad det beror på kan man ju fundera på.

I många år har det gått rykten om liknande NA-rabatter för folkpartiet i Örebro. Jag tycker egentligen att det låter lite osannolikt, att folkpartiet har råd att annonsera om Staffan Wermes konditoritid varje vecka kan ju också bero på att de tecknat riktigt långa avtal om denna annonsering.

Men likväl: nyheten ansågs inte vara särskilt intressant. Tydligen ungefär lika ointressant som att Moderaterna är det enda parti som vägrar redovisa var de får sina pengar från. Moderaterna har 30 miljoner skäl att hemlighålla sina bidrag (så stora var de hemliga bidragen som moderaterna fick 2006); vilka skäl media har att glömma den frågan är svårare att svara på. Och uppenbarligen är inte propagandarabatten heller särskilt intressant. Det är svårt att slita sig från tanken att det delvis kan bero på att det finns gott om andra tidningar som ger samma typ av politiska ”bidrag”. (Någon som vill slå vad om att nästan alla medier kommer att rapportera när någon pr-byrå på högerkanten släpper en rapport som visar att LO-facken stöder socialdemokraterna? Det är ju nämligen alltid en nyhet. Hur många gånger som helst…)

Socialdemokratiska Värmlands Folkblad är en av få som faktiskt kommenterar NWTs kampanjbidrag: ”Vi behandlar alla likvärdigt oavsett politiskt färg. Vi håller politiken på ledarsidorna. NWT verkar ha politik som affärsidé när man även styr annonspriserna”, säger Peter Franke, chefredaktör på VF, till Journalisten. Visst borde väl någon annan reagera?

Nyheten om propagandarabatten kom samma dag som NA gjorde sitt snart klassiska rockstjärnereportage om alliansens partiledare som besökte Örebro. Tre hela sidor (inklusive förstasidan) ägnades åt besöket, förutom den helsida som hade aviserat besöket dagen innan. Hade svårt att invända mot alla vänner som ansåg att NA gjorde sig till propagandaverktyg för högeralliansen (se bara den här webbrapporteringen!). Orden ”devot hyllning” dyker upp i huvudet  (slå upp ordet!). När en partivän ringde NA om detta hävdade tydligen tidningen att anledningen till att de borgerliga partiledarna fick så mycket mer än Mona Sahlins besök i Örebro (som i bästa fall resulterar i en liten textspalt) beror på att redaktionen nu haft sin valupptakt… Ska bli intressant att se om NA framöver kanske rentav berättar om något av de tydliga vallöften som vi socialdemokrater ger inför valet. Eller om de kanske till och med rapporterar nästa gång någon av socialdemokraternas ledande företrädare besöker staden. Vem vet.

Kommentarer

Samtal=lyssna+prata

1 kommentar

Socialdemokraternas valrörelse bygger på samtalet. Och för att vara övertydligt brukar jag påminna mina partikamrater om att samtal innebär både att lyssna och prata.

När man lyssnar och pratar uppstår nämligen något nytt; man kan gemensamt komma till en ny förståelse. Det är ofta så nya idéer föds och det är definitivt så det måste gå till om man vill bli överens och nå ömsesidig förståelse. Självklart kanske du tycker.

Visst. Men ta en titt på vykortet här bredvid. Det låg i postfacket en dag.

Någon har ansträngt sig och letat fram ett vykort, uppenbarligen fast besluten att dela med sig av sina åsikter. Sedan har denne någon (gissningsvis en man) gått och köpt ett frimärke. Och för att visa att han bryr sig om andra människor rotar han fram ett klistermärke som visar att han bidragit till Hjärt- och lungfonden. Sedan letade han fram adressen till oppositionskansliet i Örebro kommun, för det var uppenbart till oss (Socialdemokrater och Vänsterpartister) han ville framföra sina tankar. Och sedan satte han sig att fundera på vad han skulle framföra. Och det gick väl sådär.

”Sätter er på ashlet. Ni vill bara tjäna pengar o skiter i oss andra” skrev han. Jag vet inte riktigt vad han hoppades uppnå med uppmaningen att vi skulle ”sätta oss på arslet”. Egentligen tycker jag självklart att han har fel, ingen av oss som jobbar på oppositionskansliet gör det för att tjäna pengar. Det hade jag gärna framfört till honom, och så hade han kunnat förklara vad han menade. Men tyvärr. Han undertecknade inte vykortet. Svårt att uppnå ett samtal då.

PS Hans vykort kom faktiskt till nytta på ett oväntat sätt: posten hade stämplat fel sida så frimärket gick att återanvända. Men inte ens den oväntade intäkten behöll jag privat: inte heller jag jobbar politiskt för att tjäna pengar.

Kommentarer

Klarar inte att vara kritisk idag

1 kommentar

I hela mitt politiska liv har jag varit kritisk. Ofta mot mitt eget partis ledning. Och inte så att det känns omöjligt att vänja sig vid att vara nöjd och glad över det partiledningen gör, men ändå. Lite konstigt känns det.

Idag presenterades det rödgröna budgetalternativet i riksdagen: ”Ny färdriktning – Fler jobb, grön omställning och mindre klyftor för hela Sverige”. Och jag sitter mest och nickar när jag studerar presentationen av det rödgröna alternativet. Inte lätt att vara kritisk när konstrasten blir så tydlig. Regeringens politik som gynnat högavlönade män: den hundradel av befolkningen som gynnats mest av regeringen har fått nästan lika  mycket som 25 procent av folket fått tillsammans och män har fått nästan 30 procent mer än kvinnor.

Och så det rödgröna alternativet där 55,4 procent går till kvinnor och där den enda grupp som faktiskt missgynnas av budgetförslaget är den tiondel av befolkningen som har allra högst inkomst. Alla andra tjänar på det rödgröna alternativet (enligt Riksdagens utredningstjänst som granskat alternativet). En ny betydelse av påståendet: ”Sverige tjänar på rättvisa”. Omöjligt att vara kritisk mot ett sådant budgetalternativ.

Det finns en enda liten detalj i budgetpresentationen som jag skulle kunna vara kritisk mot. Just ordvalet ”för hela Sverige” känns möjligen lite konstigt i Örebro – där ju miljöpartiet valt att sitta kvar i högerburen. Och det skulle jag kanske kunna vara kritisk mot. Men den kritiken faller ju bara tungt på miljöpartisterna i Örebro. Och att jag är kritisk mot deras högerpolitik är kanske inget nytt.

Kommentarer

Sockerchocken räddade första maj

1 kommentar

Idag var det första maj och det var upplagt för en heldag med massor av glädjeämnen. Men upplagt för glädjeämnen innebär också risk för att glädjeämnen inte uppfylls.

Det var första maj, Hammarby tog emot Norrköping på Söderstadion och en upplevelsefylld dag skulle avslutas med bakelsekalas hos Alaa. Vår fyraåriga dotter såg fram emot både ”tåget” (demonstrationståget) och bakelsekalaset. Dottern var nöjd med dagen, jag var inte lika nöjd. Som vanligt på första maj, med andra ord…

Första maj är en enorm tillgång som borde förvaltas väl. En helgdag som firats i 120 år och som är ett enormt starkt ”varumärke”. Men som inte tas tillvara tillräckligt. Jag har skrivit om det förut, bland annat här och här (om hur det kunde bli en folkfest...).

För dottern var dagen rolig: hon gjorde eget plakat, tyckte att det var kul att åka vagn i demonstrationståget med en ballong i handen (och sjungande på blandade sånger, både dagissånger och några strofer ur ”Första maj, första maj”…). Och själva arrangemanget på Olof Palmes torg var bra, bättre än många gånger tidigare: det var bra – och korta – tal och mycket applåder. Men det kändes som om det borde varit fler med, valår och allt. Och själva firandet är alltför traditionellt.

En tydlig kontrast är den årliga premiärmarsch som Hammarbyfansen genomför till den första hemmamatchen för året på Söderstadion, från Medborgarplatsen på Södermalm, över Skanstullsbron till Söderstadion. Det finns många likheter mellan den marschen och demonstrationståget på första maj. I båda fallen handlar det om folkligt förankrade rörelser och många tusen går i tågen. Men det finns också stora skillnader: medan demonstrationståget är ordnat och har polistillstånd sker Hammarbyfansens tåg ”spontant” utan att vederbörliga tillståns söks. Och till skillnad mot demonstrationståget så är det full fart i Hammarby-marschen, med sång, ramsor, flaggor och glad stämning.

Jag tror att det är en faktor som förklarar skillnaden mellan tågen: engagemanget. När det gäller Hammarbyfansens tåg så är varje enskild deltagare övertygad om att deras medverkan gör skillnad: genom att stödja sitt lag och sjunga ut sitt stöd hoppas man hjälpa fotbollsspelarna att vinna. Ibland fungerar det. När Socialdemokraterna demonstrerar på första maj lyckas vi tyvärr inte förklarar på vilket sätt var och en bidrar. Av det som i övrigt präglar vår valrörelse (samtal och att alla ska kunna bidra i valarbetet) märktes dessvärre inte mycket på själva första maj-firandet.

Det borde vara möjligt att göra första maj till en folkfest och ett sätt tror jag är att visa att var och ens deltagande gör skillnad. Det borde vara oroande för oss socialdemokrater att Svampens dag firades 1a maj; dels därför att så pass få örebroare ändå deltar i demonstrationen att det inte längre går att upprätthålla en ”fredad dag” (om nu någon ens ville det – det är inte omöjligt att det faktiskt är ett medvetet val att lägga arrangemanget så att det konkurrerar med demonstrationen…). Men framförallt för att det uppenbarligen inte är något ”hot” mot andra arrangemang att de ligger samtidigt som demonstrationståget. Man skulle ju kunna hoppas att andra arrangörer skulle tänka: ”då kanske vi inte ska lägga vårt arrangemang, eftersom Socialdemokraternas första maj-tåg går av stapeln då”.

Med andra ord: allt gick inte som jag hoppats detta första maj heller. Firandet kunde varit mer firande och Hammarby kunde vunnit (det blev förlust mot Norrköping). Men det som gjorde dagen till en lyckad heldag var att dottern trivdes och att det avslutande bakelse-kalaset hos Alaa verkligen var helt otroligt. Så mycket goda bakverk och så många trevliga människor: en sådan sockerchock räddar vilken dag som helst. Sockerchock eller engagemang. Olika typer av uppåtstimulantia, men med samma resultat: glädje och en känsla av en meningsfull dag.